Verktygslådan

Verktygslådan

Verktygslådan är vår nya funktion som ger användare tillgång till en mindre kunskapsbank där vi kommer samla gemensam kunskap om hantverk och konst.

Här kommer du bland annat kunna läsa guider, intervjuer, historia m.m.

Vi hoppas att ni kommer att lära er något nytt och ha roligt!

Vi ser fram emot 2019

Vi ser fram emot 2019

Efter ett trevligt jul uppehåll så är vi tillbaka med stora förhoppningar inför detta år och ser fram emot att lära oss nya arbetsmetoder för vår konst, ta del utav vackra utställningar och framför allt gemenskap med alla samarbetsregioner på vår sista skaparvecka med arvsfondsprojektet nere i Ängelholm.

Trots att detta är projektgruppens sista år inom projektet känns det ändå bra. Tack vare den här erfarenheten har vi fått mer kött på benen och känner oss starkare som individer. Och vi är redo för att göra den här skaparveckan till något som vi alla ska minnas med glädje.

God jul och gott nytt år!

God jul och gott nytt år!

År 2018 har varit ett intressant år med många nya lärdomar, så som  veckan på Nordsken i Skellefteå och flera nationella utställningar. Projekt-teamet har blivit ännu mer sammansvetsat,  Så vi ser fram emot den här fortsättningen. Vi i projektet ”Vem har rätt att kalla sig konstnär” vill önska er alla en riktigt god jul och en bra fortsättning

Annette Alsiö

Annette Alsiö

Annette!

Namn: Annette Alsiö

Ålder: 60

Bor: Motala

Specialisering: Grunden i mitt arbete är glas, jag är konsthantverkare med en hög konstnärlig ambition. Jag har min bas i ett material, glas som jag hittade när jag var 18 år (42 år sedan)

Hemsida: Nej (vill skaffa en)

Hur länge har du jobbat inom konstyrket?

1987 (31 år) Startade 5år efter avslutad utbildning. Då startade jag min glashytta.

Vilken är din favoritfärg?

Oj… jag som jobbar med färg! Måste jag säga en färg? I så fall säger jag gul! Annars säger jag alla. Allt började med att jag drogs till gult.

Hur kom du in på din specialisering?

Vi fick praoa i 8an och 9an. Då gick jag bild och var väldigt bra på det och det var där som det började mogna, jag praktiserade hos en textilkonstnärinna och efter 9an blev jag hennes praktikant och fick väva åt henne. Och det enda jobb jag visste var att vara bild/teckningslärare och då behövde man inte ha gymnasieutbildning för då sökte man med arbetsmaterial till konstfack och då måste man vara duktig. Efter praktiken hade jag massor utav småjobb sökte jag till en grundutbildning i Göteborg som hette KVs konstskola. Jag flyttade själv dit till egenlägenhet med utedass som kostade 150kr i månaden och det låter ju hemskt billigt! (Vilket det också var på den tiden.) Där gick jag och fick man prova på så som teckna, måla, skulptera så en basgrundskola. Där kom jag på att jag inte ville bli bildlärare. Jag var också väldigt ung så de flesta var fem till tio år äldre än mig. Men jag visste att jag var inom rätt område, de hade jag redan bestämt mig. När jag kom till Göteborg så var det första gången som jag träffade andra som var som jag. Det där utanförskapet som man kan känna vet jag hur det är. Jag var jätte glad och hade massor av energi och provade allt! När alla sökte konstfack så kände jag att jag inte var redo för det. Men jag var väldigt produktiv. Jag kom in på måleriet och det klarade inte mitt psyke men jag kände att det inte var för mig då jag hellre ville ha något handfast at hålla i med lite efter konstruktion. Sedan fick jag i händelse reda på att det fanns en glasskola i Orrefors och jag hade sagt innan att jag inte tyckte det lät kul med glas som 18åring. Och kom in där som yrkesskola där de hade terminskurser för att de som kom in på konstfack på glas och keramik då det inte fanns något krav att ha förkunskap. Så det första året var på Orrefors med glas och keramik och en termin i Helsingborg med keramik. Så jag sökte dom linjerna själv utanför facket, då den första terminen var mer som att pröva på och jag hade väldigt lätt för mig då det var glas så det kändes som det stämde. Innan det så provade jag på måleri, skulptur och textil. Sedan tog jag mig tid iväg ifrån utbildningen för att skaffa körkort och behövde leva litegrann. Sedan kände jag att glaset satt kvar i mig. Så det blev så att jag sökte tillbaka till Orrefors och fortsatte min utbildning där. Och medans jag var där så fick jag ett brev från en konsthytta i London där sex konstnärer drev mitt i ”Convent Garden” och ville ha en assistent. Jag fick det jobbet. Det visade sig att det var för att mitt brev jag hade skickat var minst seriöst då jag inte ställde krav och var mest nyfiken. Glas hantverket tar väldigt långtid att lära sig. Jag blev deras assistent och flyttade till London i ett år. Och under den tiden sökte jag en konstutbildning som var helt i nivå med konstfack eller till och med bättre där några av de jag jobbade för jobbade som lärare och jag kom in. Och fick studielån, så jag kunde gå där i 3 år. På den skolan fick jag även åka till USA i en termin. Så jag har en som man kallar i dag kandidat examen. Ville man ha en master så fanns det bara en skola som var för dyr för mig. Sedan flyttade jag till Sverige och hade en engelsk pojkvän och var 24-25 år gammal, han var en engelsk keramiker så medan han lärde sig svenska igenom att läsa fantomen så jobbade jag för att få råd att leva. (Han jobbar på konstfack idag) 1987 startade jag min glashytta och det var det enda sättet för att få jobba med glas. Den låg i hamnen i Askersund. Och sen dess har jag jobbat väldigt hårt! Glas är väldigt speciellt. Jag jobbade hårt för att få ut grejer på utställningar, sen hem och jobba igen. Jag tyckte det var jätte kul men jag jobbade på några växlar som jag sedan brände ut. De har jag inte längre. Jag hade glashyttan i hamnen inför publik i 10år, så jag blev folkilsken till slut, efter det flyttade jag hem glashyttan för att få arbetsro. Jag älskar verkligen att jobba med glas och jag har en dialog med mitt material. Man kan jobba på så många olika sätt med konsten. Du har en idé som man sedan kan förverkliga. Jag har någon sorts ryggrad i ett material då jag har jobbat så länge. Det blir ett instrument så jag spelar med glaset. Så jag kan göra nästan vad jag vill. Jag känner mig väldigt avslappnad med det och väldigt opretentiöst. När jag gör ett vanligt dricksglas men jag vet att det är bra. Glas är svårt, tekniskt och också väldigt dyrt att jobba med men även väldigt pretentiöst lite fint sådär. Jag tycker alltså det är roligare o roligare o roligare! Jag har så mycket idéer så jag har inte tid med hus, hund och trädgård, jag har en katt men den klarar sig själv. Sen har jag väldigt lätt att ramla in i roliga projekt då jag älskar projekt. Men glaset är något jag alltid kommit tillbaka till även fast jag tycker om all konst. Men de har istället blivit min inspiration. Jag älskar att se på bild, arkitektur allt man läser i böcker. Det är min inspiration. Fast jag uttrycker mig själv i glaset.

Har du utbildning? Ja? Nej? Varför då?

Prao i högstadiet hos en textil konstnärinna (efter 9an blev en praktikant) kandidat examen. KV:s konst skola(grund) + West Surrey College Start & Design.

Vad ville du bli när du var barn?

Då tänkte jag nog inte på konstnär. Jag skulle bli massor av saker men jag ville bland annat bli balletdansös. Jag älskar fortfarande ballet.

Vad vill du uppnå med din konst?

Det är en svår fråga men jag vill alltid utveckla mitt konstnärskap. Jag vill bli en bra konstnär och vad det innebär vet inte jag men jag vet att jag har möjligheten att bli det. Meddela lite av mitt material.

Hur marknadsför du dig och din konst?

Jag är inte så duktig på nätet men det jag gjorde var att turen att bli tillfrågad om utställningar, de säljer inte alltid så bra men det är marknadsföring så man syns. Också min offentliga verkstad i Askersund. Har även varit med i flera kooperativ som i Göteborg, Örebro och sen nästan 30år tillbaka Blås o Knåda i Stockholm, så jag finns i Stockholm 365 dagar om året tack vare att jag är med i ett nätverk. Jag har igenom dem också fått min konst utställd i Korea som svensk representant, japan och London (Där var jag i 9 dagar). Att vara med ute mycket ger ett jätte fint CV.

Om du fick välja plats att ställa ut på, vart skulle det vara och vad vill du då förmedla via din konst?

Det är klart att det finns prestige fyllda ställen. Jag har två svar, hade jag varit rakt av så hade det varit jätte kul att ställa ut i konsthallen i Örebro eller Skövde där jag är uppväxt. Jag är född i Örebro men uppväxt i Skövde. Men jag är samtidigt ganska trött på utställningar då de inte är de största i livet, det är ett oerhört stort arbete och väldigt mycket pengar och där ska man visa det bästa man kan. Det hade jag gärna gjort om någon hade gett mig pengarna för det men de finns inte. Där emot tycker jag om möten. Jag älskar att göra projekt i form av utställningar eller en middag med en trädgårdsmästare och en kock. Det ger mer än att jag gör en separat utställningar. Jag tycker om oväntade möten. Jag har gjort en utställning med en trädgårdsmästare och en kock. Vi var alla så trygga i det vi gjorde så det blev så himla bra. Så möten är mycket mer intressanta att göra än en utställning. Ett projekt ihop med andra människor. Det kan vara vad som helst. Det är så jag vill jobba och det är därför jag är med er. Jag hade t.ex. ingen aning om vad cosplay var för 3 månader sedan. Jag visste inte ens vad det var och det lärde jag mig utav er. Man får impulser av andra människor och saker som vi sedan blandar med andra saker. Jag var för ett år sedan inbjuden av Zinkgruvan, jätte gruva i södra Närke. De hade jubileum så de bjöd in konstnärer att komma dit och de som kom fick göra en utställning. 800 meter mer i gruvan var jag och det var jätte spännande. När jag var där nere så tänkte jag ”on the rocks”. Så jag gjorde ett glas som jag blåste på en sten. Ett whiskey glas som jag kallar on the rocks. Jag hade aldrig kommit på det om jag inte var i gruvan. Man måste ge sig ut, man kan inte sitta i sin kammare och tro att inspiration kommer mitt i natten. Det håller inte. Man måste ut. Och möta på sitt egna personliga sätt. Men man måste få impulser och det får jag av att möta människor. Efter det går jag in och jobbar och stänger dörren och vill vara ensam. Då är jag inne i mitt eget.

Varifrån får du dina ideer/inspiration?

Allt utom glas. Det andra gör i glas får jag ingen inspiration utav det måste vara annat.

Hur tror du att konsten kommer utvecklas?

Jag tror att konsten kommer utvecklas p.g.a. internet, världen ser så annorlunda ut sedan jag började. 30 år sedan är ju en generation kan man ju säga. Det fanns inte då.

Hur ser du på möjligheterna för funktionsnedsatta personer att delta i det ordinarie kulturlivet?

Det är som jag sa förut att man känner ett utanförskap, det gäller att hitta sin väg och att ha tur och våga. Sen får man försöka sitt bästa att bygga upp sig själv. Sen ska man försöka våga sticka ut näsan litegrann. Men du behöver inte vara som någon annan utan du skall vara på ditt egna sätt. Jag ser ingen skillnad på oss. Man kan t.ex. vara färgblind t.ex. Peter Tillberg som målat många berömda målningar. Beethoven var döv. Det svåra är att man skall hitta sin väg där man klarar ekonomin. Där man får skapa fritt. Jag tror du får så många svar som de du frågar. Sen tror jag att det ni gör här, att inte vara ensamma är viktigt då konstnär är i regel ett väldigt ensamt yrke. Att ha ett sammanhang. Det är viktigt med kollegor. Det handlar om individen inte om en bokstavskombination.

Gillar du att experimentera med material eller kör du helst med det du känner dig trygg inom?

Jag tror jag är experimentel i huvudet. När jag jobbar med er så utgår jag mer från er. Om man är ute och fotograferar dinosaurier i skogen så utgår man från det och inte glas.

-Extra citat-

Jag har en sak till som jag vill lägga till. Det är det här med att vara ärlig. Bra konst är inte alltid färdigt, bra konst är en process. Dina tankar är alltid långt före. Nu gör jag den här koppen men mitt huvud är där borta eller där. Så håller vi på och då tror jag den här koppen blir bra. Men om du kopierar dig själv. ”Nu har jag kommit på något”. Det här är väldigt vanligt och kan vara ”farligt” låsande. Så gör man om och om och om och om igen liksom utan fördjupning och utan intresse då man tycker att man har en ”grej”. Det blir dött. Om konsten skall vara levande så skall du vara levande.